Dom, som levde i det grå huset av trä på kullen av ljus med citronäppellträdet vid sin sida. Dom, som blev mångalna mitt i natten och begav sig ut med spett i hand, och med grepar. Dom, som vittjade mullen, svepte den, odlade, älskade den. Som drömde om hjärtat... Som fick ett barn, skapt av en hind, men med mänskligt anlet.
De levde en gång i sin värld av linne och järn, av saker och ord. Av sol, skog och ljus.
